Möss och människor inte så lika

Idag på TV4-nyheterna uppärksammas professor Per-Olof Berggren, som visat att människors insulinproduktion inte fungerar på samma sätt som hos möss. Mycken diabetesforskning gjord på möss är alltså undermålig som modell för mänskliga förhållanden. Här en kort sammanfattning å engelska

Ketogen kost reparerade njurskador på diabetesmöss

Läs artikeln här.

Att såga fel...

Ibland hör man de mest märkliga sågningar. De bygger ofta på någon slags (förutfattad?) mening om ett uttalandes källa. Man kan till exempel fråga vid fikat: "har någon provkört den där nya bilen de skrev om i Aftonbladet igår?". Och få svaret: "Aftonbladet är en skittidning!". Själv frågade jag på kostdoktorn.se en gång om någon läst en studie som refererats till på en annan blogg. En annan kommentator gav mig ett svar som gick ut på att bloggaren i fråga var en idiot. Som om det hade med saken att göra.
Jag tycker mig se det här beteendet ganska ofta nuförtiden. Vissa kan inte ta ett vettigt uttalande från Gudrun Schyman på allvar, för hon är "kommunist" eller "feminist". Inom politiken lyssnar man å andra sidan nästan aldrig på varandra.
Tyvärr verkar detta beteende också vanligt inom forskningen. Den som sticker ut med en avvikande tanke, kanske till och med en alternativ hypotes, blir ofta totalsågad. De underliggande, relevanta frågorna lämnas därhän, eftersom hypotesen betraktas som snurrig. Måste man verkligen ha svaren på allt bara för att man ser en brist i rådande resonemang? Jag tycker inte det. Låt debatten flöda fritt, var inte så snabb att "dissa" andra på grund av förutfattade meningar!

Sköna skor!

Ett litet tips för folk med trötta fötter:
Vivo Barefoot Aqua.
Jag har burit dessa på jobbet i en vecka nu, och fötterna mår så bra! Massor med plats för tårna att bre ut sig och en härligt mjuk sula som ger en barfotakänsla.
rekommenderas. Jag köpte dem på Nicegroup för knappa tusenlappen. Värda varenda spänn.

Andarnas makt

Det har alltid funnits andar. I mänsklighetens ungdom handlade det antagligen om olika naturandar. Så småningom kom de stora världsreligionerna och tog över makten över oss. Idag finns det andar på alla möjliga nivåer. Staten, länsstyrelsen, socialen, försäkringskassan, fackföreningen, storföretagen för att nämna några. För många finns också andarna närmre, i släkten eller bostadsrättsföreningen till exempel.
Gemensamt för dem är att de är ohyggligt svåra att ta sig an. Att få upprättelse hos en ande är nästan omöjligt. För att lyckas måste man ha hjälp av en annan ande. Den dag detta skrivs har tre kvinnor lyckats få Stockholms tingsrätt att döma försäkringskassan för könsdiskriminering för att de inte fått ersättning vid sjukskrivning på grund av graviditetsproblem. De fick hjälp av Diskrimineringsombudsmannen. Annars tror jag inte de lyckats.
Livsmedelsverket, som får mer och mer kritik för sina kostråd, låter sig inte påverkas av ett antal kritiker. Även om de är många och har goda argument. För att få till en ändring behövs en annan ande. I detta fall kan en folkstorm eller ett mediadrev var denna ande.
Ibland kan man även som liten människa få en liten jabb på en ande, och plötsligt känner man sig stark och viktig. Vanligtvis kommer dock anden tillbaka med en rejäl plytsmäll. Kanske inte på direkten, för anden har tid att vänta. Men den kommer så småningom.

Förlåt mig!

Vi har alla blivit svikna eller illa behandlade av andra människor. Ibland känns det väldigt tungt, men om personen i fråga allvarligt ber om vår förlåtelse så är vi oftast beredda att ge den.
Varför har då så många svårt att förlåta sig själva? Jag menar nu inte det enkla självrättfärdigandet för att man fuskat lite med skatten eller myglat sig före i någon kö. Jag menar när man gjort något man själv har svårt att acceptera. Ofta har det samband med något misslyckande. Man kanske inte lyckades sluta röka, eller gå ned i vikt. Kanske har man svårt att sluta shoppa eller spela. Eller så råkade man säga något riktigt sårande till någon och ångrar sig något fruktansvärt.
Ofta kretsar funderingarna kring varför man var så elak, korkad eller svag, och många fastnar i dessa tankar. Men om man ska kunna ta sig vidare måste man kunna förlåta sig själv. Analysera sitt handlande och dra nya lärdomar av det. Inte fastna i ältandet och självömkan.
Om du någonsin känner igen dig i ovanstående; ta ett allvarligt samtal med dig själv och be dig själv om förlåtelse!

Se upp med sanningen

Ibland får man en sådan lust att tala om för människor vad som är rätt och fel. Kanske sitter du vid fikabordet och diskuterar klimatfrågan, träningsmetoder, kostråd eller någonting annat som intresserar dig. Du tycker kanske, med rätta, att du besitter mer kunskap i ämnet än de övriga och vill upplysa dina medmänniskor. GÖR INTE DET!
Var åtminstone försiktig. Många av oss gillar att lufta våras åsikter, eller att bara småprata om ditt och datt. Sanningen – om nu någon sådan finns – är av underordnad betydelse. Ingen människa vill höra att de har fel. Om alla samtal gick ut på att ta reda på vem som har rätt eller fel skulle tillvaron bli olidlig. Så tänk efter innan du uttalar dig: Vill du ha rätt eller vill du ha trevligt?
Säkert har du någon gång fått lyssna på en berättelse ur minnet, där någon annan hela tiden rättat detaljerna. Det kan gå ungefär så här.
”Först åkte vi till Uppsala…”
”Nej, vi stannade till i Stockholm!”
”Ja, just det. Det var på lördagen.”
”Nej, det var fredag!”
”Ja, det kanske det var. I alla fall så…”
”För det var ju Gittans födelsdag!”
”Jaja, men så kom vi till Uppsala på lördagen, och där störtregnade det…”
”Nej, först var det soligt. Sen kom det en skur.”
…och så vidare
Känns det igen? En trevlig historia förvandlas till en sorglig kamp om sanningen. Vi har en förmåga att vilja rätta människor, även när det inte behövs. Försök öva bort den här ovanan.