tisdag 29 september 2009

Förlåt mig!

Vi har alla blivit svikna eller illa behandlade av andra människor. Ibland känns det väldigt tungt, men om personen i fråga allvarligt ber om vår förlåtelse så är vi oftast beredda att ge den.
Varför har då så många svårt att förlåta sig själva? Jag menar nu inte det enkla självrättfärdigandet för att man fuskat lite med skatten eller myglat sig före i någon kö. Jag menar när man gjort något man själv har svårt att acceptera. Ofta har det samband med något misslyckande. Man kanske inte lyckades sluta röka, eller gå ned i vikt. Kanske har man svårt att sluta shoppa eller spela. Eller så råkade man säga något riktigt sårande till någon och ångrar sig något fruktansvärt.
Ofta kretsar funderingarna kring varför man var så elak, korkad eller svag, och många fastnar i dessa tankar. Men om man ska kunna ta sig vidare måste man kunna förlåta sig själv. Analysera sitt handlande och dra nya lärdomar av det. Inte fastna i ältandet och självömkan.
Om du någonsin känner igen dig i ovanstående; ta ett allvarligt samtal med dig själv och be dig själv om förlåtelse!

2 kommentarer:

  1. Vilken trevlig blogg du har med många kloka ord! Hoppas det är okej att jag lägger in dig i min länklista.

    Och jag håller med: man ska förlåta sig själv... Alla gör vi våra dumheter, konstigt vore det väl annars... eller som ett ordspråk säjer: den som aldrig gör några misstag, gör oftast ingenting!

    Vink från en grön Tant!

    SvaraRadera
  2. Tack Tant Grön!
    Jag hoppas få lite mer tid till bloggandet i framtiden. Där finns många tankar. Det svåra är att förmedla dem till andra.

    SvaraRadera